Vad händer om det är tomt i magen?

29 juni, 2013

En frisk människa blir hungrig. En sjuk människa känner inte hunger. Om maten inte kommer hittar kroppen på en lösning för att ersätta den. Den börjar söka i egna förråd. Det som förbrukas är inte bara fett=energikälla utan också andra vävnader. Det blir svårare och svårare med tiden. Mer energi krävs då processen måste gå långa omvägar. Kroppen hittar det den behöver för stunden.. Efter en tid lär sig kroppen att klara sig utan mat, hungerkänslorna försvinner men också
mättnadskänslorna. Man kan hålla sig utan mat ganska länge men börjar man äta blir man (falskt) mätt efter första tuggan eller äter utan att kunna stanna tills man mår illa och kanske kräks. Energiåtgången blir mycket stor och processen ineffektiv.

Metabolism övergår nu i katabolism d v s kroppen bryter ner mer och mer av sina egna vävnader. Man äter för lite i förhållande till det man behöver. Man går ner i vikt. Brister uppstår med sjukdomar som följd. Dessvärre känner man inte av det när kroppen har lärt sig. Processen går av sig själv och man upplever sig vara ”frisk” Först när man försöker vända blir det uppenbart vad som har hänt och läkningsprocessen blir långsam och besvärlig. Samma sak händer när man råkar ut för en allvarlig sjukdom som t ex cancer. Man börjar bli trött och går ner i vikt trots att man äter. Kroppen är fullt sysselsatt att försöka stoppa den uppseglade sjukdomen långt innan man har
hittat något i laboratorievärden eller känt en svulst. Det tar energi. Många svälter i perioder och överäter (kroppen har förlorat mättnadskänslan) som kompensation. Processen kräver då så mycket energi att man t o m bygger upp ett extra energilager. Ju mer man försöker banta genom att tvinga kroppen till svällt desto tjockare blir man på sikt. Det är inte det fett man äter som gör oss feta utan det fett kroppen tvingas tillverka som försvar mot våra försök att ändra metabolismen.

Kroppen lär sig att spara och bygga upp energiförråd, i form av fett. Man kan trigga igång hetsätande med t ex sötsaker. Hjärnan måste arbeta extra mycket för att klara uppgiften att hitta nya metabola vägar. Hjärnan kräver kolhydrater som enda energikälla och levern hinner inte producera tillräckligt genom s k gluconeogenesen .Man kan uppleva sug efter kolhydrater och stoppar i sig godis, glass och choklad. Överskottet av kolhydrater i sin tur tvingar fram högre insulinnivåer som tar ner överflödigt blodsocker och lägger undan i form av fett. Man blir tjockare och tjockare trots att man äter för lite. Musklerna försvinner och man orkar inte längre träna. Om man tränar blir energiåtgången och stressen ännu större och därmed får kroppen ännu större krav. Blodsockret stiger och därmed insulinutsöndring Till slut hinner inte bukspottkörteln och man får diabetes. En ond cirkel är i gång.

Detta kallas anabolism. Man halkar ner på det anabola eller katabola banan om man äter för lite (bantning) ensidigt (olika dieter) eller hoppar över måltiderna. Metabolism övergår till katabolism eller anabolism. Konsekvensen blir, paradoxalt nog, att den som har magrat för mycket har lätt att gå ner i vikt – den som har gått upp i vikt har lätt att gå upp. Vid varje bantningsförsök tar den anabola processen fart. Behandlingen är samma för den som råkar spåra ur på katabola eller anabola sidospåret: allsidig kost och jämn rytm, allt efter de biologiska förutsättningar man har. Måttlig motion i form av t ex promenader eller lugn simning.

Att svälta och träna, utesluta fett och viktiga proteiner (essentiella=nödvändiga aminosyror som bara finns i animalisk föda)) gör att kroppen tvingas klara sig på ”fel” föda, Proportionerna blir fel och man går upp i vikt.

Vi får inte glömma att vi är olika även inuti. Det är inte bara det som syns som skiljer oss åt Mat som är bra för afrikaner, indier, kineser eller grönländare är inte bra på sikt för skandinaver. Saken kompliceras av globaliseringen och folkblandning. Det blir allt svårare att räkna ut vad den enskilda kroppen behöver. Vi vet oändligt lite i förhållande till den komplexiteten naturen bjuder på och kräver av oss. Mångfald, variation och rytm gäller både i yttre och inre miljö.

Var och en av oss har sit eget, unika metabola mönster som dels är ärvt dels anpassat till omgivningen. Anpassningen går fortast när man är ung. Man lär sig snabbt både på gott och ont. Sedan sitter kunskapen – även om man inte
vill ha den resten av livet. Har man lärt sig att simma som barn kan man simma om man hamnar i vatten som 80 årig även om man inte har gjort det på 50 år. De mesta vi kan vet vi inte om, man måste glömma för att kunna säga att man kan. Låter det konstigt? Det man vet om (är medveten): det man kan och göra automatiskt utan att behöva tänka, omedvetet.  Allt man har glömt (s k tyst kunskap): det nya man lär sig Vi styrs av det omedvetna som finns i ”tratten”, både när det gäller fysiologiska och psykologiska processer.

Entry Filed under: Hälsotips. Posted in  Hälsotips .



Leave a comment

Required

Required, hidden

Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Subscribe to the comments via RSS Feed


Senaste inläggen